Tid att komma hem!
Så var det då äntligen tid för oss att hämta våran Bessie. Redan vid 10 på förmiddagen var vi på Sheepchasers kennel. Där låg Bessie och sov, lyckligt ovetande om vad som skulle ske.
Efter besöket körde vi hem till mina föräldrar i Tomellila för att vila någon timme. Bilresan var inget problem. Bessie fann sig snabbt i situationen och vilade lite på väg dit. Väl där blev det inte mycket vila då min låtsas-syster (snart 3 år) genast adopterade vår Bessie vilket hon också tyckte var helt okej. 
Klockan 20.30 gick flyget hemmåt, och hela familjen var med för att lämna av oss, även om det inte var helt okej för vissa att vi tog med oss våran hund.. ;-)
Sen vi kom på första planet och fick ner Bessie i sin lilla väska så somnade hon som en stock. När planet lyfte var vi tvungna att ha Bessie under stolen framför. Så fort skylten med säkerhetsbältet släckts så tog vi upp väskan i knät för att se hur det var med henne. Till vår förtvivlan låg hon helt ledlös andandes i väskan, jag fick lyfta upp och nästan skaka henne för att se att allt var okej. Det var förståss inget värreän att hon låg och sov efter en lång dag...
På Arlanda tog vi en snabb mat och kissrast. Fortfarande var Bessie trött och även på sista planet sov hon hela resan igenom. men lika söt är man ju även om man sover. Bessie fick två flygvärdinner som typ lade sig på golvet i flygplanet för att se och gosa med henne.
När vi väl kom hem till våran lägenhet var klockan slagen midnatt, matte och husse var supertrötta efter den långa dagen. Det var däremot inte våran Bessie... En timme sov hon kanske, sen vi kom hem sen tyckte hon det dar tid att vakna!
Dagen har varit jobbig men mest bara helt underbar. Bessie är så god att man helst bara vill gosa och pussa på henne hela tiden. Vi hoppas att allt kommer att fortsätta lika underbart som det börjat!