Sheepchaser's Bessie

Ärligt...

Jag har under en tid nu på slutet tyckt att Bessie, hon är så olydig! Ja i vardagssituationer alltså. Kommer bara tillbaka halvvägs när man säger -kom tillbaks!, går ner från bron när det kommer någon hon känner vilket hon inte får, går en meter framför mig när jag säger gå fint och försöker smyga iväg, osv. Bara sådär allmänt småolydig!

Så igår så såg jag på Hundcoachen: Fredrik Steen! Jag gillar han för övigt -Tydlig och rak! Han sa iaf något som jag ejentligen vet men det blev som en väckarklocka för mig! Han pratade om att dina hundar inte lyder dig för att de måste eller ser upp till dig som människa eller inte heller för att du är en tyrann. Dina hundar lyder dig helt enkelt för att de tjänar på det på något sätt!

Då tänkte jag som så: -När belönade jag Bessie sist för att han gick fint vid min sida?!? Hur längesedan var det jag skickade iväg en boll eller nått för hon kom tillbaka snabbt till mig när jag sa kom?!?!
-Ja, ett tag sen kan jag säga... Jag bara förutsätter att hon SKA lyda mig! Galet..

Så idag så tog jag med en frisbee ut på promenaden och chockade henne med den när hon gått fint en bit. Resten av prommenaden var som förbytt! Där ser man hur slarvig jag varit med att belöna. Slutkontentan: -Nu åker godiset och bollen tillbaka i fikan på prommenaden! Skärpning på mig!

Tiden har nu gått en del sen vi gjorde slutprov och vi har hunnit smälta det en del. Vilken grej det var!
För de som inte vet så bestämmde jag mig efter första slutprovet att vi skulle skotträna henne på en gång och ställa upp på provet i Skövde. Blandade reaktioner på det runt om kring mig... Sagt och gjort! Jag lade upp ett program på hur vi skulle träna och det verkade bita på bra.. Så på två veckor tränade skott.

Dagen D var kommen och jag skulle ta med min mamma upp till Skövde. När bilen rullade in i Skövde så slog det mig: -Vad är det för fel på mig!!!??! Jag åker först 130 mil hem till mina föräldrar för att sen ta bilen och åka nästan 40 mil norrut igen för att göra ett prov som jag inte är säker på att jag klarar ens med tanke på den korta träning. Sen slog verkligen nevoriteten till. Vad jag mådde illa!

Sen blev det då min tur! och alla stationerna gick ju bra (förutom nå smågrej som den nervöra matten fixade till). Efter det var det tid för IPO-söket och där hade de ändrat reglerna av någon andledning så istället för att man fick röra sig på 3 sidor så fick man här bara röra sig på en kortsida! Svårt som det var. Bessie hade legat och hört skotten utanför området och var lite uppdragen redan innan. Så när jag då väl skickade henne så gick hon absolut inte längre än att hon såg mig. Jag försökte med allt: skicka från ny plats, göra omstarter, pepptalk och kanske till och med en lite arg/irriterad uppmaning om att GÅ UT!!!. Inget hjälpte, hon bara klistrade på mig och skällde en massa frusterationsskall. Till slut bestämde jag mig i prinsip för att ge upp. Jag lade Bessie ner och gick bort till dommaren, förklarade att jag måste få följa med henne någon meter ut i massorna för att jag hade inte kört så här långt för att inte få göra någonting typ med gråten nästan framme i rösten (typiskt mig..). Han sa: ja.... ok, 2 m då. Jag skickade om och följde med henne kanske 5 m. Därifrån kunde Bessie ha lite koll på mig och då löpte hon ut i hela området och efter den träffen bara rullade det på. Hon hittade alla tot 6 figuranterna på åde IPO- och ruinsök! Snacka om låsning!

Jag är så glad att vi klarade det tillslut! Jag har lärt mig massor längs vägen!

Tack snälla mamma för du ställde upp och följde med mig, peppade mig, filmade mig och dessutom låg figurant! Puss!

Daniel försökte lära mig filmredigeringsprogrammet igår. Oj, vad jag har skrattat!! Det slutade med denna fina kreation från slutprovsdagen iaf!




I helgen ska vi åka till Carin och kolla på valltävling! Och det viktigase enligt Ebba LÖRDAGSGODIS!!